Jag vet att många far illa av att ofrivilligt måsta isolera sig från omvärlden nu i dessa svåra tider med corona. Att känna att man inte kan komma ut och få tänka på annat ett tag. Detta är även en stor risk i många fall, då många får igång tankar som är svåra att hantera när de sitter hemma själva, men även då de som redan innan detta lider av ohälsa av något slag, blir värre och isolerar sig frivilligt.

Det här är något som inte kommer att märkas och många varningssignaler skyms av coronakrisen. 

 

Eftersom att den här krisen och de drastiska åtgärderna som har måstat tas, har påverkat den psykiska hälsan hos människor som innan detta varit stabila och glada, så innebär ju detta att även människor som lider av psykiskt ohälsa drabbas minst lika mycket och kan få värre symptom än de haft innan. Man tvingas vara ensam och man deltar inte längre i aktiviteter. Vissa kan inte gå till gymmet och träna, andra kan inte gå på sjukhuset och träffa psykolog eller liknande. Allt blir en ond cirkel och vi alla har vårt unika sätt att hantera detta på.

Vissa människor har dock inte kraft eller verktyg för att bygga upp en helt ny vardag som ska fungera med de förutsättningarna som de har. Det är inget de rår för. 

Eftersom att vi tidigare inte varit med om något så okänt som omfattar så stor del av samhället och världen, så är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till situationen och rekomendationerna som ges.

Det gäller självklart att vi tar hand om varandra och försöker att se saker från ett större perspektiv, men när man lider av någon slags sjukdom eller liknande, spelar ingen roll om den är psykisk eller fysisk, så går det inte alltid att se vad som händer runt om en.

 

Bara för att coronan pausar samhället så betyder inte det att ohälsan upphör eller tar en paus. Många tycker att de flesta är egoistiska i dessa tider och att de tänker på sig själva i första hand, men i vissa fall är det svårt att bryta det mönstret.

Vi får varje dag höra att vi måste bli bättre på att tänka på oss själva och att vi måste ta hand om oss själva i första hand, då du knappast kan ta hand om- eller läka en annan människa innan du själv är hel. Det gör bara dina egna sår djupare än de redan är.

Med den vetskapen i ryggsäcken ska vi nu omprogramera våra hjärnor och kunna hantera detta på ett accepterat sätt.

Jag vill bara uppmärksamma detta då jag hör, inte främst i min umgängeskrets hur man pratar illa om människor och hur de hanterar krisen som råder. 

Man är bara människa och det är lätt att dömma någon för deras egoism eller annat under oroliga perioder, men seriöst... om deras egoism inte drabbar dig så måste du försöka ha överseende med att de går igenom något påfrestande och detta kanske är deras sätt att hantera det på. 

Jag är bara så frustrerad på att alla tar till svaret "hela världen går igenom en svår period nu". 

Jag kan lova att alla med all säkerhet vet om krisen som råder över hela världen och vi alla vet att den påverkar alla på ett eller annat sätt.

 

Detta är en väldigt tuff period och vissa människor tvingas stanna hemma eller på en plats de inte är trygga på för att rädda andra. Det är många som gör uppoffringar och som kämpar och tar stryk för att visa respekt och medlidande till medmänniskor. För att rädda liv! Vill bara lyfta att COVID-19 har inte fått alla andra problem att gå upp i rök. Man kan inte begära att en människa ska ändra sig och ändra rutiner från en dag till en annan utan att få visa reaktioner av något slag. Vi måste stötta varandra och hjälpa varandra att ta oss igenom krisen. 

Vi sitter alla i samma båt, men vädret skiftar. Alla har inte samma förutsättningar, men alla har alternativet att hjälpa varandra. 

 

Kram till alla som behöver det och till alla som är oroliga. Detta kommer lösa sig, men det kan ta lite tid. Och under den tiden får vi försöka hålla ut och hjälpa varandra.